Svenska

På 70-talet förändrade Alice Cooper populärkulturen. Bandet - för det var ett band - blandade rock med teater, provokation och skräckestetik. Med smink, ormar och sceniska avrättningar skapade de en show som var lika mycket konstprojekt som musik. Gruppen tänjde på gränserna till vad som ansågs vara underhållning. De provocerade, lekte med publikens reaktioner och utmanade konventioner. Framförandet var konfrontativt och showens tema kretsade kring våld, bestraffning, död och återuppståndelse. De "satte pålen i hjärtat på hippiekulturen", som sångaren själv uttryckte det. Varje medlem bidrog till att forma figuren Alice Cooper, men redan år 1975 splittrades bandet. Sångaren Vincent Furnier behöll namnet och fortsatte som soloartist, men allt han gör bottnar i det band han en gång skapade. Det här är den första boken i sitt slag om de tidiga åren i bandet Alice Cooper, skriven av hårdrocksjournalisten Carl Linnaeus.

Exklusivt hos Ginza - Begränsad upplaga.<br/>I mitten av 70-talet sägs det att det fanns mellan 5000 till 6000 aktiva dansband i Sverige. Det säger en hel del.<br/>Visst, några var säkert duos - och några hette väl Sven Johans Svänggäng - men ändå: vilken siffra.<br/>Det var en tid då varje folkpark fylldes av glittrande skjortor och utsvängda brallor. Folk hade kul, dansade, träffade folk - och ibland sin blivande partner.<br/>Reverb på sången, gitarrer, orglar. En trygg basgång och ett tempo från trummorna som bara kändes rätt.<br/>En tid då varje kväll kunde förvandlas till en fest - och varje spelning blev ett minne för livet. Från danspalats till små logar och Folkets Park-banor i... om inte tusentals, så i alla fall nästan.<br/>När jag, tillsammans med Johan som formgivit boken, satte oss ner med detta projekt, gjorde vi det med en djup fascination och kärlek till epoken då Sverige verkligen dansade - och banden lirade 200 gig om året, svettandes i minibussar med en doft av nikotin och fuktiga scenkläder.<br/>Den här boken är en hyllning till just det.<br/>Till genren. Till estetiken. Till bilderna, konsten, glädjen - och galenskapen.<br/>Pär Winberg, författare till boken<br/>Över 600 klassiska och... eh, mindre klassiska orkesterkort.<br/>Dessutom: exklusiva intervjuer med bandmedlemmar, som delar med sig av minnen, unika foton ur privata album och berättelserna bakom korten.<br/>Hur tänkte man när man plåtade orkesterkort? Tänkte man alls? Resultatet är en kavalkad av skratt, frisyrer, poser - och kärlek till musiken.<br/>"Dansbandens Orkesterkort - En del av den svenska musikhistorien"<br/>Uppföljaren till succéboken Dansbandens Skivomslag. En bok för dig som var där - eller önskar att du varit det.

<p>Skivbacken består av 32 intervjuer med kända rockartister som alla tar sin utgångspunkt i en gul drickaback fylld med vinylplattor. Detta lockbete visar sig få de vinylälskande rockstjärnorna att tända till rejält. De öppnar upp sig och delar med sig av historier och anekdoter som kanske aldrig förr. </p><p>Det började med Slash i Guns N 'Roses. </p><p>När han fick se skivbacken framför sig på Lydmar Hotel i Stockholm blev han som besatt. Han började genast att ivrigt blädd­ra i skivhögen. När han återfann egna favoritplattor eller sådana som på olika sätt påverkat honom gick han igång på alla växlar. Han delade med sig av minnen och åsikter och tycktes aldrig vilja sluta. När skivbolagets personal ville avbryta intervjun viftade han bort dem ... </p><p>Till slut sammanfattade Slash med ett leende på läpparna: »Dagens bästa intervju!« </p><p>Då förstod journalisten Jörgen Holmstedt och fotografen ­Stefan Boman att deras originella intervjuknep var en succé. Det blev starten på den populära ar­tikelserien »Skivbacken« i Rock'n'Roll Magazine. Nu kommer för första gången ett urval av dessa intervjuer i bokform. </p><p>I Skivbacken intervjuas bandmedlemmar från Guns N 'Roses, Zombies, Eldkvarn, Sweet, Slade, Thin Lizzy, Europe, ZZ Top, Uriah Heep, Hanoi Rocks, UFO, KSMB, Status Quo, Deep Purple, Saxon, Motörhead, D-A-D, Hep Stars, Tages, Iron Maiden, Pretty Things, Nationalteatern, Ten Years After, Sator, Rival Sons, Ghost och Hellacopters. </p><p>I Skivbacken intervjuas soloartisterna John Holm, Uli Jon Roth, Jerry Williams, Suzi Quatro, Alice Cooper, Pugh Rogefeldt, Mikael Rickfors, Dan Hylander och Little Steven.</p><p></p><p>Jörgen Holmstedt är musikjournalist för bl.a. Sweden Rock Magazine och Nostalgia. Han ligger bakom tv-sända dokumentärer om Gary Moore och Thin Lizzy. År 2010 utgav han Boken om OKEJ: 80-talets största poptidning. Stefan Boman har arbetat som skrivande reportagefotograf i fackpress i över 40 år med musik och motor som specialitet. De senaste 25 åren har han varit knuten till Förlags AB Albinsson &amp; Sjöbergs specialtidningsförlag.</p>

Författaren, artisten, konstnären Ulf Lundells dagboksurval från 2024.

I<i> Mikael Wiehes amerikanska sångbok</i> återfinns alla Mikael Wiehes klassiska tolkningar av de allra största amerikanska artisterna som Bob Dylan, Leonard Cohen, Tom Waits och några till - i en vacker, illustrerad utgåva. Det är sånger som Wiehe själv spelat in men också texter han översatt på uppdrag av andra.<br/><br/>Artister som Ebba Forsberg, Totta Näslund, Plura Jonsson, Tommy Körberg och Rikard Wolff har alla sjungit in minnesvärda och vackra tolkningar av Mikael Wiehe.<br/><br/>Förutom tolkningarna finns här också en stor intervju med Mikael Wiehe där han förklarar sin kärlek till de amerikanska artister vars låtar han valt ut. Han berättar även om det livgivande samarbete han genom åren haft med de svenska artister som sjungit in hans tolkningar. I efterordet förklarar han också hur han går tillväga när han översätter dessa monument från musikhistorien.<br/><br/><i>Mikael Wiehes amerikanska sångbok</i> kan med fördel läsas från pärm till pärm som en rejäl diktsamling - men förstås kan den, precis som titeln anger, användas som sångbok. Sjung, sjung, sjung - klassikerna förtjänar att finnas samlade på svenska. Och de tål att sjungas av oss alla.

En morgon vaknar Viktor Norén upp i sitt pojkrum och ser exakt ut som Mick Jagger. Tolv år gammal sätter han sig för att prata ut med storebror Gustaf. Det är slut på leken, meddelar Viktor med sorg i rösten, han har startat ett band och har en karriär att tänka på.<br/><br/><i>Jag går min väg</i> är berättelsen om en pojke från Borlänge som ger sig ut i världen, med kärleken till musiken som följeslagare och guide. Längs den slingriga vägen väntar en del triumfer, ungefär lika många nederlag &ndash; alltid i en rastlös jakt på drömmarnas land.<br/><br/>»Man börjar ju undra om Viktor Norén egentligen är en hel liten fabrik av begåvningar förklädd till en person. Först musiken, nu en bok som är både hysteriskt rolig, gripande och dessutom briljant skriven. Hatten av.«<br/><b>Pascal Engman</b><b><br/></b><br/>»En helt enkelt ljuvlig bok om musik, vänskap, förlust och att hitta sin väg i livet.«<br/><b>Camilla Läckberg</b><br/><br/>»Jag känner redan Viktor som en duktig elevrådsordförande och framgångsrik artist. Nu vet jag att han också är stil säker och otroligt rolig som författare.«<br/><b>Diamant Salihu</b><b><br/></b><br/>*<br/><br/><b>Viktor Norén</b> (född 1985) är artist och låtskrivare. <i>Jag går min väg </i>är hans debut som författare.

Fotografen Lars Tunbjörk (1956 2015) såg Sverige som ingen annan. Hans kameraöga var skarpt avslöjande och ironiskt, men inte utan ömhet. Han såg landet ur periferins perspektiv. Alltid Borås. Hans blick var ny för han visade det som var osynligt för oss: bilden av oss själva och vårt samhälle. Från Borås sträckte sig Lars Tunbjörks karriär ut över hela världen. Bilderna som ställde så många frågor har integrerats i vårt kollektiva minne. Det är fotografi som berättelse, dokumentation och enastående konst. <br/><br/>I fotoprojektet<i> Landet utom sig</i>, Lars Tunbjörks genombrott, söker han sig till människor på campingplatser, köpcentrum och varuhus för att berätta om marknadsekonomins grälla intåg i Sverige, en samhällsutveckling som på 1990-talet också var global. Med sin mellanformatskamera och hembyggda blixt skapade han absurdistiska bilder fulla av både humor och vemod. En tunbjörkare blev ett begrepp, och han skrev in sig i fotohistorien.<br/><br/><i>Landet utom sig</i> är en nyutgåva av boken med samma namn som först gavs ut 1993. Utöver de ursprungliga fotografierna och originaltexterna innehåller boken ett nytt förord av Lena Kvist och en uppdaterad text av Göran Greider.